Det är inte bara djurvård, svenska och matte som eleverna har nytta av i livet utanför skolan. Den livsviktiga kunskapen om HLR, hjärt- och lungräddning, kan behövas när du minst anar det. Realgymnasiets elev Cecilia Stillhof fick testa sina kunskaper under sommaren. Här berättar hon om sin upplevelse.

Jag jobbar som konfirmationsledare för Svenska Kyrkan och åker på läger varje år med sommarkonfirmanderna. Ungefär när halva lägerveckan hade gått så hände det. Vi kramade varandra god natt och förberedde oss för att gå och lägga oss. Då kommer en av mina kollegor inrusande till korridoren och frågar om jag kan HLR. Jag släpper allt jag håller på med och rusar ut i allrummet, ute på trappan, i regnet ligger en konfirmand. Jag springer fram och kände mig helt tom i huvudet. Minns att jag tänkte att ”sånt här händer ju bara på film”, men jag samlade mig snabbt och försökte tänka på vad jag lärt mig på Real.

Jag kollade om hen andades, kontrollerade pulsen och båda var stadiga. Jag kollade om hen var kontaktbar men konfirmanden vaknade inte av varken vatten eller nyp, så jag placerade hen i stabilt sidoläge. Mina andra kollegor kom ut med filtar och paraplyn och i samma sekund börjar konfirmanden att skaka och flimra med ögonen.

Efter några minuter kunde hen svara på enkla ja- och nejfrågor. Konfirmanden var avsvimmad i ungefär 4 minuter, men det kändes som en halvtimme. Slutet gott, allting gott. Konfirmanden kom tillbaka helt på 15 minuter och kunde sätta sig upp i soffan när vi väl fick in hen i stugan. Konfirmanden hade ett nyligen upptäckt hjärtfel och fick åka hem och vila upp sig men kom tillbaka till lägret efter någon dag.

Jag hann inte ens tänka på vad det var som hände, jag bara gjorde helt enkelt… Men efteråt när allt lugnat sig och jag satte mig ner kom alla tankar. Men tack och lov gick allt bra!

Bild: Cecilia tillsammans med sin hund