- Jag hade lite tur som fick jobb här direkt. Det är ett jättebra jobb. Allting är roligt, ena dagen är inte den andra lik – man vet aldrig vad som kommer. Vi är som en vårdcentral, säger Jolina Nordström.

 Hon berättar om ett varierat jobb där hon får assistera som en hjälpande hand i det mesta.

- Under corona får jag som assistent oftast hålla i djuren för att vi inte ska komma nära djurägarna.

Efter närmare ett och ett halvt år trivs Jolina fortfarande ypperligt med sitt jobb som hon berättar även består i kloklippning, reception och telefon, städning och rengöring av instrument samt försäljning av foder.

På frågan om kundunderlaget i den norrländska inlandskommunen räcker till berättar hon om att det kommer folk från olika håll till kliniken som är centralt placerad i tätorten Ånge.

- Vi har haft kunder från Nedansjö, Albacken, Ramsjö, Ljusdal, Sundsvall och Östersund. Vi är en mindre klinik och har oftast bara en patient åt gången så det är inte många i väntrummet. Och har man en hund som inte tycker om andra hundar kan det också vara bra. Det är lugnt, snällt och fint här och det blir personligt eftersom vi bara är två.

På måndagar när hennes chef åker runt bland större djur såsom hästar, får och kor är Jolina själv på kliniken – även fast kor ligger henne varmt om hjärtat och hon minns sin praktik på Storboda gård med mjölkproduktion med stor glädje.

Planer på att läsa vidare till exempelvis veterinär har hon inte i dagsläget och hon instämmer i påståendet att djuren ofta kan visa djurvårdarna större uppskattning.

- Ja, jag är den roliga godisburken för dem, säger hon med ett skratt.

Tiden på gymnasiet minns hon med glädje fastän studier inte riktigt alltid varit så roligt.  

- Det var jättekul med en praktisk utbildning. Praktikveckor och att fick vi arbeta med hundar och ha att ha med egen hund en dag i veckan var jätteroligt.

Under sommarlovet till årskurs 2 blev hon ägare till Mocca, en 1 ½-årig omplaceringshund av den något mindre vanliga rasen cane corso.

- Det var nyttigt och jättebra för henne att få åka tåg, träffa andra människor och hundar och att få vara på Amnis. Jag skulle absolut rekommendera andra att söka skolan. Jag minns hur det var när man gick i 9:an och var skolless  - då är det jättebra med en linje som är mer praktisk.